Nu vänder jag i berättandet om släkten och börjar på 1700-talet.

Ottos farfars farfars far Olof Eriksson

föddes kring 1700 i Kareby socken. Han far hette Erik Andersson och familjen bodde på gården Röd i Kareby. Olof hade 5 syskon. Efter faderns död omkring 1720 sålde syskonen sina delar i gården till systern Börta och hennes man. Olof bor kvar på gården tills han gifter sig kring 1731 med Anna Larsdotter. Av sin svärmor köper han hennes del av gården Höjer. Gården är delad i tre delar den är som en liten by. Olofs del kallas Höjer Norgård. Där bosätter sig paret, men lyckan blev inte långvarig. Anna dör redan i efter något år troligen i barnsäng, det finns inget barn nämnt. Olof gifter om sig efter något år med Anna Nilsdotter och med henne får han 4 söner. I bouppteckningen efter Anna Nilsdotter 1765 nämns att gården med all fast o lösegendom är såld till sonen Nils. Olof bor kvar på gården och blir omhändertagen, tills han dör omkring 1776.

Nils Olofsson född kring 1738

gifter sig kring 1765 med Elin Olofsdotter och de får 3 barn, den yngste heter Olof född 1774. Nu händer det olyckliga att både Nils och Elin dör kring 1781. Släktingar rycker in och ordnar med bouppteckning och förmyndare. Gården är ¼ dels hemman fullt utrustad med redskap mm . Det finns 1 brun häst på 14 år och 1 gult sto 7 år. 5 kor, 2 kvigor, 4 får 1 gris och 6 gäss. En rätt stor gård som väl föder 1 familj verkar det.
Det blir Olof Nilsson som övertar gården. Vid storskiftet 1792 år han med vid förrättningen.

Olof gifter sig 1796 och får flera barn varav 4 växer upp. Han sköter nog gården på bästa sätt. När han dör efter drygt 68 år, är gården överlämnad till äldsta sonen Niklas. Hans syskon gifter sig till andra gårdar.

Niklas gifter sig 1833 med en flicka från grannsocknen Solberga. Där på gården Vittsten föds Olof 1833, Anna Britta 1840 och Johannes 1841. Därefter går flytten till Höjer Norgård och Niklas tar över gården efter fadern. Två barn till föds men de dör som små. Niklas var en betrodd man o socknen. Han var kyrkvärd några år, undertecknade sockenstämmoprotokoll och var en av dem som tog på sig att vara borgensmän för ett stort lån socknen tagit. Både Niklas o hustrun Kerstin får långa liv men de levde nog inte så lyckliga. På senare år verkar Niklas få problem med spriten. I husförhörslängden skriver prästen ”drinkare” och ”fyllhund” om Niklas. När det är dags att lämna över gården är båda sönerna döda, dottern har gift sig med en torpare/målare. Gården säljs och köparna är två bröder Bengt och Olof Andersson. Den senare gifter sig med Anna Beata Larsdotter, brorsdotter till Niklas. Gården blir på så sätt kvar i släkten. Niklas dör 93 år gammal, då skall han ha varit den äldste i församlingen.