”Det här med dna bryr jag mej inte om”… det var min inställning tidigare när detta med dna-släktforskning blommade upp i Mora. Tyckte jag hade gjort en rejäl pappersforskning och det fick räcka.
Men så skickade en dotter in ett test på Family Tree DNA när hennes sambo gjorde det. Jag gick på en av Peter Sjölunds föreläsningar om dna-forskning för att få lite hum om vad det handlade om. Så kom dotterns svar o matchlista. Wow –det såg mycket intressant och användbart ut. Eftersom det var jag som hade pappersforskningen, fick jag ta hand om dotterns matcher. En dubbelkusin till hennes far/min man hade redan testat sig. I dotterns matchlista såg jag också en tremänning och hennes son på min morfars sida
Nu var det jag som skickade efter ett testkit själv vid Valentinsrean! Jag hade tur att en kusin på mormors sida och en tremänning på farmors sida också blivit intresserade och testade sig. Jag hade förstått av föreläsning och av alla fb grupper i ämnet att ju fler i släkten som testade sig desto bättre. Syftet med min testning skulle bli att verifiera min pappersforskning och ev lösa något frågetecken. Jag gjorde en gedcomfil med bara anor och inga syskon för att det skulle bli ett någorlunda överskådligt träd och begränsade mej till 8 generationer och la in i Ft.
Nu hade jag alltså redan kända släktingar på mormors, morfars och farmors sida. När min matchlista kom var det förstås intressant att se vilka namn jag kände igen. Det var också enkelt att länka med mina kusiner/tremänningar och på så sätt får dessa röda o blå gubbar som visade ut släktingar på mammas och pappas sida. På farfars sida var det värre eftersom ingen kontakt funnits med honom . Men eftersom farmor berättat vem som var pappas ”okända fader” och jag gjort en riktig pappersforskning på den släkten, så var det ändå relativt enkelt att leda reda på en släkting även på den grenen. Matchlistan innebar inga överraskningar som okända halvsyskon eller något annat mystiskt. De flesta matcherna ligger på fyrmänningshåll eller ännu längre tillbaka.
Mina ”fynd” hittills…
Farfar Otto Johannessons släkt i Bohuslän.
Genom facebook fick jag kontakt med en släktforskande kvinna som bodde på gården, som en gång tillhört farfars släkt. Hon var ingift i släkten. Hennes son var dna testad men släktskapet var på för långt håll för att hans namn skulle visa sig bland mina matcher. Men jag fick tips på andra namn, som borde finnas i min lista, för att bekräfta att Otto var min farfar. Namnen fanns och personerna kunde även läggas in i släktträdet.
Farmor Anna Matilda Johanssons släkt i Småland.
I den småländska släkten är det inte heller lätt att hitta några närmare släktingar. Som tur är testade sig en tremänningen i Växjö samtidigt. Det är en bra utgångspunkt. Många i släkten har förstås gett sig av till Amerika. Det roligaste fyndet hittills är farmors ”okända” kusiner på hennes fars sida. En syskonskara på 4 som reste över Atlanten och väl där bytte namn från Karlsson till ett helt nytt namn och bosatte sig i Minnesota. Ett barnbarns barnbarn finns med på matchlistan tillsammans med sin mor, systrar och barn inalles 7 personer. Kontakten är tagen och uppgifter utbytta.
Farmors kusiner fotograferade i Minneapolis
Morfar Gösta Kullanders släkt i Värmland
I matchlistan fanns Göstas brors barnbarn och barnbarnsbarn. Tack vare ett ovanligt efternamn kände jag igen dem från min pappersforskning. Det roligaste fyndet är en kvinna i Västergötland, som har anor tillbaka till Kinnekulle på 1600-talet liksom jag. Den träffen bekräftade forskningen på Kinnekulle. Hennes anmoder är syster med min anfader och hans bröder Kullander från Kinnekulle, som flyttade till Värmland.
Dessutom har jag hittat en familjegrupp med samma anor som jag i Stavnäs sn i Värmland. Det roliga med den matchen är att de också har anor från Oxberg. Vi har alltså dubbla matchningar.
Mormor Lovisa släkt från Oxberg och Mora
Förutom en kusin känner jag igen många namn från både Oxberg och hela Mora. Här ger sig den begränsade genpolen till känna. Många har gift sig med släktingar genom århundradena. Enkelt uttryckt blir det samma DNA som ”valsar runt” i släkterna. Detta gör att släktskapet med matcherna ser mycket närmare ut än vad det är. Jag har en träff med en kvinna i Leksand, som på listan anges vara 4-6 männing. I själva verket är vi 10-männingar med gemensamma anor från början av 1600-talet. Våra gemensamma anor är för övrigt de enda personer från Sollerön jag har i mitt släktträd.
Ett intressant fenomen som dyker upp och överraskar mig är att det är flera matcher som är släkt på båda föräldrarnas sida trots de skilda landskapen. Sveriges befolkning var inte stor och folk var rörligare än man kan tro förr i tiden. Ftdna har ett verktyg som heter In common with (ICW). Om jag väljer en person ur matchlistan märkt med röd gumma som betyder att släktskapet är på mammas sida och gör ICW kan det i den nya träfflistan finnas en match med blå gubbe. Min ICW person på mammas sida och jag är alltså båda släkt med träffen med blå gubbe på pappas sida. Är det släkt på båda föräldrarnas sida blir det en lila gubbe.
För att sammanfatta det hela så har DNA forskningen hittills bekräftat att jag har hamnat rätt i min pappersforskning. Nu återstår att se om det går att räta ut några frågetecken t ex vem soldaten Engelbrekt Larsson var, som kom till Oxberg och gifte sig. De enda uppgifter om honom är att han var från Värmland och född ca 1718. Förhoppningsvis hade han något syskon, som har ättlingar, som finns i min matchlista. Det blir en utmaning.
Nästa steg är att lära mig mer om de hjälpmedel som finns och hur de kan kombineras.
Jag har också skickat vidare min Raw Data fil till My Heritage och därmed också Geni för att se om det dyker upp andra träffar. Ja, det finns mycket att ta itu med när det blir kall vinter igen. Tills dess får jag kolla vilka nya matcher som tillkommer.