Mina anor och andras

Släkten Hörnqvist från Hörnefors del 1

Nils Nilsson från Torsåker (Peters farmors farfars farfars farfar)

I mitten på 1700 talet flyttar Nils Nilsson och hans hustru Elisabet Abrahamsdotter från Kärvsta i Torsåker socken i Västernorrlands län (norr om Kramfors) till Stöcke i Umeå Landsförsamling. Paret är i 25 årsåldern och har med sig de små barnen Abraham född 1749, Johan född 1753 och Elisabet född 1755. I Stöcke föds ytterligare fyra barn Karl 1758, Erik 1760, Per 1763 och Olof 1764. Efter några år flyttar familjen till Hörne.

När Nils dör och bouppteckning görs efter honom den 2 februari 1800 antecknas att han äger en liten gård, som föder 1 ko, 1 kviga o några får. Förutom vanliga hushålls- och jordbruksredskap är det anmärkningsvärt många snickarverktyg förtecknade. Det är tydligt att Nils sysslade med någon snickarverksamhet som drog in pengar till hushållet.

Abraham Nilsson (Peters farmors farfars farfars far)

Gården övertas av äldste sonen Abraham Nilsson. Han har gift sig med en flicka från Grundsunda socken. Tillsammans får de 11 barn varav 4 dör som barn. När Abraham dör 60 år gammal har han redan sålt gården till sin äldste son Nils Abrahamsson.

Vid denna tid har det startats ett bruk i Hörne. Hörnefors bruk var ett järnbruk vid Hörnån i Hörnefors i södra Västerbotten som var i drift 1775–1902. När verksamheten hade sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet fanns masugn, stångjärnshammare, knipphammare, vällugn, gjuteri, valsverk och ett vattendrivet sågverk.(wikipedia)

Abrahams yngste bror Olof f 1764 blir torpare och kolare vid bruket. Han börjar kalla sig Hörnqvist. En av hans söner blir Mästersven vid bruket.

Jonas Abrahamsson Hörnqvist 1782 (Peters farmors farfars farfar)

Abrahams näst äldste son Jonas född 1782 tar arbete i det nystartade bruket. Bruket lockar till sig smeder från olika håll. Jonas börjar som dräng till någon av smederna och lär upp sig inom yrket. Han kallas både spiksmed, stångjärnssmed och hammarsmed i kyrkböckerna. Nu har också han antagit namnet Hörnqvist.

Jonas gifter sig 3 gånger, de två första äktenskapen slutar olyckligt då båda hustrurna dör i samband med barnafödande. Med andra hustrun hade han 2 barn men också de barnen avled som små. Den tredje hustrun Barbro Lögdström överlevde sin man och de fick 6 barn tillsammans.

Barbros far Olof Lögdström var mästersmed från Långvinds bruk i Enånger. Smedsläkten Lögdström är redovisad av Föreningen för Smedsläktforskning FFS. Den skall härstamma från kolaren vid Lögdö bruk Frans Dubois som var av vallonsläkt. Olof Lögdström flyttade till Hörnefors när bruket startade där.

Jonas Hörnqvist dör redan 1825 av rödsot (=dysenteri) som gick i epidemier. Han var bara 43 år. Barbro var ensam med 5 småbarn. Hon hade släkt på bruket som hon säkert fick hjälp av och det fanns sysslor även för kvinnor på bruken. Barnen fick börja arbeta tidigt. De båda sönerna Jonas f 1816 och Olof f 1820 står som koldräng resp bruksarbetare.

När Barbro dör 1854 uppges i bouppteckningen att hon ägde en mangårdsbyggnad med 6 knutar och några uthus.

Barbros son Jonas dog den 15 februari 1846 endast 29 år gammal. I kyrkböckerna står att han blev ihjälslagen. Enligt rättegångsprotokollen var sonen Jonas Hörnqvist sysselsatt med smidesarbete i den så kallade Nya Hammaren vid Hörnefors bruk vilket arbete fortfarit till klockan ½5 på morgonen den 14 februari. Närvarande var också Olof Lögdström, dennes fader Olof Lögdström den äldre, Olof Hörnqvist och några till.

Personerna:
Jonas Hörnqvist f 1816
Jonas kusin Olof Lögdström d y f 1817
Dennes far, Jonas morbror Olof Lögdström d ä f 1784
Olof Hörnqvist f 1794, kusin med Jonas far

Efter slutat arbete tar Jonas på sig tröja och handskar för att gå hem, strax därefter inkommit till dess vid vägen boende moder Änkan Barbara Hörnqvist, och med bägge händren för huvudet yttrat ” Herre Gud fader i himlen, så ont i huvudet jag har”. Han säger också att vid utgången igenom stora hammardörren blivit slagen i huvudet av en där stående karl. Jonas fortsatte sedan hem till sig och där dog han dagen efter. Efter ingående förhör med alla närvarande kommer man fram till att Olof Lögdström d y är den som haft tillfälle att slå Jonas i huvudet eftersom han gått ut strax före att Jonas gått ut. Enligt vittnena var Olof känd för att vara hastig till sitt lynne och snar till utdelande av slag….. yttrat missnöje med Jonas Hörnqvist, som varit hans smeddräng och haft hotelser emot honom.

Olof blir inte dömd för mordet, i kyrkboken står ”misstänkt för mord men frikänd”. Det står också att han tänkt flytta till N Amerika 1847 men det blev tydligen inte av. Han lämnar Hörnefors och arbetar som smed på andra bruk i andra socknar.

(Rättegångsprotokoll Umeå tingslags häradsrätt (AC) AIb:6 (1845-1849) Bild 1450 -1690)

Farmors mormors farfars farfars far till E o K

Erik Matsson Kolman - en karolin med livet behåll

Erik Matsson är ca 30 år när han när han 1693 låter leja sig som soldat för Kolstas rote nr 117 i Knutby socken i Uppland. Han bör vara född omkring 1663 men det är okänt var han kommer ifrån. Husförhörslängder och födelseböcker finns inte från den tiden.

Första mönstringen är i Uppsala den 5 juli 1693 och Erik får/tar soldatnamnet Kohlman efter Kolsta. Rotens rusthållare är Lars Matsson och Per Mårtensson, som båda bor på Kolsta. Rusthållaren håller en soldat med häst och utrustning mot att de får en viss skattebefrielse till Kronan. Det är fredstider och Erik får nu en bra häst och mundering.

Nästa mönstring är i Märsta 9 juli 1694. Erik har gift sig med dottern till den ena rusthållaren; Per Mårtenssons dotter Karin född 1675. Paret får i rask takt flera barn. Mönstringarna den 11 juni 1695 i Uppsala 9 juli 1696 i Norrtälje avlöper utan problem. När fjärde barnet föds i jan 1701 har Karl XII startat krig. Troligen är Erik med vid slaget vid Narva i november 1700 och Kliszow i juli 1702. Han verkar ha klarat sig bra. Vid mönstringen i Guttstadt 5 februari 1704 står inget noterat på honom. Flertalet soldater i hans kompani dog vid dessa slag eller av sjukdomar och blev ersatta med nya unga män.

Harnesk ingick i ryttarens utrustning.

Vid mönstringen i Lubin 19 juni 1705 berättas att hans häst dött i okt 1704 och att han fått en ny grå häst med vita fötter och en liten bläs.

I februari 1704 befann sig regementet i Guttstadt i Ostpreus­sen och i juni 1705 vid Lubin i Polen — det rör sig alltså om hållpunkter i Karl XII:s militärt sett meningslösa polska fälttåg.

Kungen fick ju som bekant inget grepp om motståndaren, August den starke av Polen, eftersom denne vid brydsamma tillfällen hade för ovana att smita till sitt hemland, kurfurstendömet Sachsen. Karl XII ville av utrikespolitiska skäl — risken var stor att Sverige då kunde dras in i Spanska tronföljdskriget — inte följa efter.

Till slut gjorde dock kung Karl slag i saken, bröt in i Tyskland och tvingade August till freden i Altranstädt, där han måste avstå från den polska kronan. Lifregementet till häst hängde med. I juli 1707 befann de sig i Bredtleben i Sachsen. (från nätet)

Nästa mönstring den 3 juli 1707 i Bredtleben berättas att Erik 1705 fått ny Karbin och pistoler och i maj 1707 fått nya stövlar. Samtidigt beviljas han också avsked och får resa hem med livet i behåll. Uppgifterna är knapphändiga, kanske blev det en båtresa ända till Stockholm från Polen. Om det blev landstigning i t ex Kalmar hade han nytta av nya stövlarna vid marchen hem till Knutby.

Han måste kommit hem senast i oktober 1707 för i juli 1708 föds barn nr 5 som döps till Erik.

Erik Kohlman är nu 44 år. Genom giftermålet med Karin är han delägare i Kolsta och livet flyter på som bonde för honom. Nu är det han som står som rusthållare. Hans hustru föder honom ytterligare 5 barn, det sista är dottern Maja född 1719 . Många av barnen dör som små men åtminstone 5 av barnen växer upp och gifter sig.

Erik dör 73 år gammal och begravs den 28 december 1736.

Hans hustru Karin Persdotter levde i 20 år till och i dödboken står om henne:

Enkan hustru Karin Persdotter från Kålsta, född därsammastädes i Martii månad 1675; gift i 44 år, haft 10 barn; enka i 22 år. War i 2ne år sängliggande, och blef des skröpliga ålderdomen af Gud belagd med ett svårt Kors (= lidande) af ett frätande sår som till sist utvidgade sig öfver hela ansiktet, hwaraf hon led stor wärk och pina, Hennes elände slutade Gud d 26 okt. begrafd d 4 November gammal 84 år 7 månader.

Sonen Johan född i mars 1711 blev kvar på gården som rusthållare. Han blev utsedd till nämndeman vid häradstinget och blev även utsedd till häradsdomare.

Nu vänder jag i berättandet om släkten och börjar på 1700-talet.

Ottos farfars farfars far Olof Eriksson

föddes kring 1700 i Kareby socken. Han far hette Erik Andersson och familjen bodde på gården Röd i Kareby. Olof hade 5 syskon. Efter faderns död omkring 1720 sålde syskonen sina delar i gården till systern Börta och hennes man. Olof bor kvar på gården tills han gifter sig kring 1731 med Anna Larsdotter. Av sin svärmor köper han hennes del av gården Höjer. Gården är delad i tre delar den är som en liten by. Olofs del kallas Höjer Norgård. Där bosätter sig paret, men lyckan blev inte långvarig. Anna dör redan i efter något år troligen i barnsäng, det finns inget barn nämnt. Olof gifter om sig efter något år med Anna Nilsdotter och med henne får han 4 söner. I bouppteckningen efter Anna Nilsdotter 1765 nämns att gården med all fast o lösegendom är såld till sonen Nils. Olof bor kvar på gården och blir omhändertagen, tills han dör omkring 1776.

Nils Olofsson född kring 1738

gifter sig kring 1765 med Elin Olofsdotter och de får 3 barn, den yngste heter Olof född 1774. Nu händer det olyckliga att både Nils och Elin dör kring 1781. Släktingar rycker in och ordnar med bouppteckning och förmyndare. Gården är ¼ dels hemman fullt utrustad med redskap mm . Det finns 1 brun häst på 14 år och 1 gult sto 7 år. 5 kor, 2 kvigor, 4 får 1 gris och 6 gäss. En rätt stor gård som väl föder 1 familj verkar det.
Det blir Olof Nilsson som övertar gården. Vid storskiftet 1792 år han med vid förrättningen.

Olof gifter sig 1796 och får flera barn varav 4 växer upp. Han sköter nog gården på bästa sätt. När han dör efter drygt 68 år, är gården överlämnad till äldsta sonen Niklas. Hans syskon gifter sig till andra gårdar.

Niklas gifter sig 1833 med en flicka från grannsocknen Solberga. Där på gården Vittsten föds Olof 1833, Anna Britta 1840 och Johannes 1841. Därefter går flytten till Höjer Norgård och Niklas tar över gården efter fadern. Två barn till föds men de dör som små. Niklas var en betrodd man o socknen. Han var kyrkvärd några år, undertecknade sockenstämmoprotokoll och var en av dem som tog på sig att vara borgensmän för ett stort lån socknen tagit. Både Niklas o hustrun Kerstin får långa liv men de levde nog inte så lyckliga. På senare år verkar Niklas få problem med spriten. I husförhörslängden skriver prästen ”drinkare” och ”fyllhund” om Niklas. När det är dags att lämna över gården är båda sönerna döda, dottern har gift sig med en torpare/målare. Gården säljs och köparna är två bröder Bengt och Olof Andersson. Den senare gifter sig med Anna Beata Larsdotter, brorsdotter till Niklas. Gården blir på så sätt kvar i släkten. Niklas dör 93 år gammal, då skall han ha varit den äldste i församlingen.