Rekrytering av soldat.

För att minska faran för rymning skulle rekryten vara infödd dalkarl och helst någon som ägde jord i roten. Den, som ville bli soldat, skulle först visa sig för kompanichefen och få intyg på att ingenting fanns att anmärka mot hans antagande. Med detta intyg samt ett frejdebevis från kyrkoherden skulle han sedan inställa sig hos regementsfältskären för att undersökas . Därefter skulle approbation (godkännande) ske av översten och landshövdingen. Rekryten skulle vara stor, stark och frisk och i en ålder mellan 20 och 26 år. Den slutliga approbationen skedde vid generalmönstringen. Kasserades rekryten vid mönstringen infördes i stället någon av rotebönderna i rullan.

Om en vakans inträffade i fredstid skulle roten skaffa en ny karl inom tre månader. Om detta inte hade skett i tid vid en generalmönstring skulle alla rotelagarna i roten vid vite inställa sig till mönstringen för att eventuellt insättas för roten.

Under Karl XII:s långvariga krig blev det stora svårigheter att fylla de många vakanserna. Rekryteringsbördan blev för stor för de enskilda rotarna och det bestämdes att kostnaderna för rekryteringarna skulle fördelas på alla rotar, dock skulle varje rote fortfarande ansvara för att "skaffa karl".

Att detta inte var så lätt förstås av landshövding Gripenhielms skrivelse år 1704 "att största dehlen af det anseenliga manskapet är odugl. till krygstjenst , ty dhe fördärfwa sig ifrån barndomen med deras starcka arbete i skogen och wijd bärgwärken med hufwande och lyfftande utij kohlmägarne och grufworne, så att beklagl. och ömkl. är att see, huru större dehlen af manskapet äro beswärade med bruch, rowärk, ryggwärk, sönderstötte och incurable been, lahma armar och fördärfade händer samt förkyhlte och affrusne ledamöter i denna swåra kkiölden, at när man tror sig see en frisk och dugl. karl, så är han oftast beswärad med någon sådan passion, at han är odugel. till Kungl. Maj:ts tiänst, och inga äro mehra underkastade desse bräckeligheter än dhe anseenligaste och längste , som minst tåla sadann anstöter".

Inte bara den ekonomiska bördan blev stor. Det blev också stor brist på lämpliga män att rekrytera. Landshövdingen klagade 1704 även över att det inte fanns någon tjänstduglig person i hela Orsa och även i Mora var det folkfattigt. I generalmönsterrullan 1714 syns att man måst frångå regeln att rekrytera infödda soldater. Åldern på rekryterna blev också både yngre och äldre än vad som var sagt. Överste Tegenschöld beklagar sig 1716 över svårigheten att få tillräckligt långa rekryter. Nästa år skriver han att "regementet redan finnes bestå av nog ungt och svagt manskap".

Rote nr 48 fick namnet Finne. Detta namn fanns med i Mora kompani redan under det äldre indelningsverket. Troligen kommer det av gårdsnamnet Finnes. Rotebönderna 1691 var Kantz Lars Matsson och Kantz Mats Matsson (Nilsson?) i Öna, Finnes Lars Larsson och Finnes Mats Larsson i Kråkberg och Ivars Lars Andersson i Östnor.

Den första soldaten som lejdes i den nya organisationen var Anders Andersson lejd i april 1684 och som 9 september 2021 avancerade till mönsterskrivare och kallade sig Gråberg. Han efterträddes under hösten av Anders Persson från Rättvik men redan vid generalmönstringen 11 maj 1691 i Säter fick denne avsked med motiveringen" Har elaka ben, alldeles oduglig får avsked"

Nu gällde det för roten att få fram en ny soldat vilket inte verkar gått så bra enligt generalmönstringen 14 juni 1693 i Säter . Om den nye soldaten skrivs "Är en rotebonde och som denne är gammal casseras han, och roten som sig ej ombeflitat skaffa en duglig karl remitteras till Landshövdingen att han roten tillhåller, en duglig karl att anskaffa och der en sådan i roten ej finnes låta tillse, varest en god karl kan skaffas til vilken skall utmätas av rotens egendom vad han kan kosta." Rotebonden som fick träda in som soldat var Kans Mats Nilsson från Öna född 1649, således över 40 år och väl gammal för att lejas som soldat. Han levde dock till 1726 då han dog av bröstvärk, var gift med Fins Karin Larsdotter (1649-1730) och hade med henne 3 barn.

Den soldat som roten lyckades leja 2 oktober 1693 var Hans Hansson från Hälsingland född 1665. Han avancerade 18 september 2021 till korpral för rote nr 1 Uf och till furir 7 februari 1701. Nu hade "Det stora nordiska kriget 1700-1721" brutit ut. Hans Hansson dog vid Vilna den 6 april 1702. Han hade gift sig 1 januari 1696 i Mora prästgård med Maria Hansdotter och hade med henne två döttrar Elisabet född 1696 och Helena född 1699. Enligt mantalslängderna 1701,1702 bodde han i Öna.

Det stora nordiska kriget 1700-1709.

Under denna tid finns det endast lönelistor och cassationslistor bevarade. I december 1699 kom order att regementet skulle göras marschfärdigt för att gå söderut och sommaren 1700 deltog regementet på Själland, där mellanhavandet med Danmark gjordes upp utan strid. Under hösten återvände man till Sverige för att i oktober skeppas över till Livland. Målet var att befria Narva från ryssarna. Marschen dit var svår på våta vägar med regn och oväder. Slaget om Narva den 20 november avgick med seger och armén lades i vinterkvarter i Dorpat under dåliga förhållanden med stor sjuklighet. Under de följande åren marscherade man söderut, deltog i olika strider och belägringar och var förlagda i olika vinterkvarter däremellan. I mars 1703 var man i Warschawa, vintern därpå i kvarter i Elbing för att i juli 1705 åter vara vid Warchawa. Hösten 1706 tog man vinterkvarter i Grimma och stannade ett helt år med bra mat och läger. I nov 1707 kom marschorder mot öster och den 4 juli 1708 segrade man vid slaget Holoftzin .I lägret vid Mohelor i juli 1708 upprättades två listor. Den ena förtecknar soldaterna och vart deras löner skall levereras, det kan vara till hustrun, föräldrar eller att de skall insättas i kyrkan i hemorten. I denna anges även när soldaten lejdes. Den andra listan förtecknar nuvarande och föregående soldat och deras lönefordringar. I dessa listor kan man alltså se vilka soldater som var med i juli 1708 och troligen även då vid det stora nederlaget utanför Poltava den 27 juni 1709 när Tsar Peter besegrade Karl XII.

Det stora nordiska kriget 1709-1721

Ett nytt regemente sattes upp 1709 och mönstrade den 23 mars 1710 vid Leksands prästgård. Det blev kvar i landskapet för landets försvar. I juni 1712 gick marschen söderut för att ingå i Stenbocks armé. I september flottas trupperna över till Rügen och därefter Stralsund och förläggning i Wismar. Den 9 december stod slaget vid Gadebusch där Mora kompani deltog mycket aktivt men stora förluster gjordes. I januari 1713 tar armén skydd i fästningen vid Tönningen, men hårt pressade av hungersnöd och sjukdomar kapitulerar Stenbock den 5 maj 1713. Vid uttåget från Tönningen togs många till fånga och de sjuka lämnades kvar.

I en rulla den 18 augusti 1708 i Stockholm antecknas Mikael Matsson som ny rekryt på Finnes rote. I Moras mantalslängd i februari finns Mikael Finne soldat skriven med hustru i Oxberg . Nästa år finns en otydlig anteckning "skrifwen i Rättwik". Vid nyuppsättningen av regementet 1709 befordrades han till korpral Twekom för rote nr 121. Mikael dör i januari 1713 i Wismar.

Efter Mikael Matssons utnämning till korpral lejs Hans Larsson från Söderbärke år 1709 för Finnes rote. Han gifter sig i Mora den 11 februari 1712 med Karin Larsdotter född 1694 från Kråkberg . Äktenskapet blev inte långvarigt, Hans dör i december 1712 vid Gadesbusch och lämnade inget barn efter sig. Änkan gifter om sig år 1718 med soldaten Anders Hansson Fäjen från Våmhus och får med honom 7 barn. Hon dör av ålderdom den 23 december 1772.

Enligt generalmönsterrullan från Kungl. Stallgården i Stockholm den 13 december 2020 lejdes redan den 7 maj 1713 Anders Nilsson född 1687 i Dalarna . Denne dog emellertid redan några dagar efter mönstringen den 18 december i Stockholm, utan anteckning om orsak.

Nästa soldat på roten är Jonas Olofsson född 1687 i Göteborg efter egen utsago. Han lejdes den 3 maj 1715 enligt rullan den 24 december 2020 förd vid Frändefors prostgård i Älvsborgs län. Vid denna mönstring är han "sjuk hemma i landet". Kanske är han i Kråkberg för i februari samma år är han instämd till tinget där:

Dombok A1:7 Mora 1716 extra ordinarie ting 27 febr 1716 sid 580: .......Jonas Ohlsson Weshman efter egen berättelse född i Göteborg och dess fader skall varit en prästman samt dödeligen avlidit på denna Jonas första års ålder och även modern dött i barnsäng efter honom " havande sedan han uppfostrad blivit av sin fasters man Alingberg som och så vara skall en prästman där nedre i orten och sedan vid sina 10 års ålder där sig ifrån honom begivit, samt sedermera idkat studier så i Uppsala som annorstädes tills omsider han under Militie staten kommit och först i 6 års tid gör Femmänning korporal tjänt under Hr General Major Hammeltons Regementet och ändeligen d 28 februari härförledene år under detta Dahl regementet antagen blivit vilken och ogift vara skall efter dess egen förmälan..... / Han står i generalmönsterrullan som gift. Hu Anna Nilsdotter i Kråkberg änka efter Anders Morin vill att/

"Finne nu sig lageligen förklara måtte över något oanständigt tal och rykte han utspritt att hennes dotter Maria Andersdotter Morin såsom skulle hon med honom olofligit sammanvistande och umgänge plägat-" / kärlekbrev från Jonas Petter Wessman återges/ . Parterna hänvisas till domkapitlet för att avgöra tvisten om bruten trolovning, lägersmål och om Jonas redan är gift .

Dombok A1:9 Mora 1717 13 dec: Jonas döms till böter och gatlopp för det han henne till heder och ära belugit. Vid mönstringen i Stockholm den 25 september 2021 får han avsked, han" har blivit alldeles blind". Jonas vidare öden är okända.

Soldaten därefter på roten är även han "utsocknes" och av tvivelaktig vandel. Berendt Tollesson född 1683 i Västergötland lejs 21 augusti 1718 för rote nr 85 Rus men vid mönstringen i Stockholm 25 september 2021 (han är då sjuk i Uppsala) flyttas han till Finnes rote men redan 17 jan 2021 får han avsked. Han har avgått "efter vederbörig bevillning och tillstånd för det han sig i Stockholm af Skarprättaren låtit bruka uti otillbörlig tjänst vid Kongl Guardiet och kallade sig Ollengran (?) vid tillnamn och för samma sak derifrån avgått".

Hans hustru hette Katarina Persdotter och vid dottern Elisabets dop i Mora den 1 november 2020 antecknades i dopboken: "ett löst folk som passerat härigenom".

Dopvittnen var Mats Larsson Klåckar och Olof Resare (soldater i Morkarlby).

Nu lejer roten en ung man från Gopshus i Mora. Han heter Stiko Per Persson född 1696 och son till ovanstående soldat Per Olofsson. Han lejs 2 april 2021 och är med vid mönstringarna i Gävle 1720 och 1721 där Dalregementet är med och bevakar kusten mot ryska anfall. 1722 inleds en fredperiod och både land och folk kan återhämta sig efter alla krig och utskrivningar. Vid generalmönstringen i St Tuna den 20 maj 1735 får Per avsked. Han är ofärdig i vänstra handen och fötterna. Den 10 februari 1723 har han gift sig med Anna Eriksdotter född 1700 från Gopshus och där bosätter sig paret. De får 6 barn 3 söner och 3 döttrar. Dottern Margareta född 1730 gifter sig 1:o med soldaten Anders Eriksson Bärgsman från Vika sn och 2:o med soldaten Olof Jönsson Wigg från Sollerön i dennes andra äktenskap. Dottern Anna född 1733 gifter sig med Pilt Olof Olofsson och deras son Anders lejs som soldat Dahlström och deras dotter gifter sig med soldaten Anders Andersson Pik från Oxberg. Stiko Per dör 14 augusti 1743 av blodsot och hustrun Anna 7 oktober 1768.

Hattarnas ryska krig 1741-1743

Detta var ett misslyckat svenskt anfallskrig mot Ryssland. Målet var att återta de provinser som förlorats 1721. I juli 1741 förklarades Ryssland krig. Brist på proviant och dricksvatten, sjukdomar och deserteringar ledde till nederlaget vid Willmanstrand i augusti 1741 och kapitulation ett år senare. 26 soldater från Mora kompani antecknas som "förkommen i Willmanstrandska action". Mångdubbelt fler avled av sjukdomar i de ohälsosamma lägren.

Dalaupproret 22 juni 1743 "Stora Daldansen" var ett uppror mot regeringen och det illa skötta kriget. Anders Olofsson född 23 april 2021 i Selja och som lejdes 5 februari 1743 deltog i detta uppror enligt anteckning i husförhörslängden. Han antecknas inte som sårad i rullorna från upproret. De soldater som medverkat kvarhölls i Stockholm för fästningsbygge i skärgården. Han dog i Stockholm 11 okt 1743 . Anders far var soldaten Olof Olofsson Falk från Uleå i Österbotten i Finland, modern var Marit Nilsdotter från Selja dotter till soldat Nils Persson Skrymtom från Gränna. Hustrun hette Karin Olofsdotter (1720-1787) från Selja, efter mannens död flyttade hon med sonen Anders född 30 jan 2021 till sina föräldrar.

Nu blev det några år med fred. Många soldater kommenderades ut på

olika fästningsbyggen bl a Kalmar slott, och Sveaborg vid Helsingfors i Finland

Sveaborg utanför Helsingfors

Pommerska kriget 1756-1763.

Sverige går med i kriget mot Preussen för att försöka återta tidigare förlorade delar av Pommern. Svenska armén är i dåligt skick, utrustningen är föråldrad och utsliten

Engelbrekt Larsson född 1718 i Värmland lejdes 20 nov 1747. År 1749 gifter han sig med Karin Andersdotter (1713-1773) från Oxberg där de blir boende. Hon är änka efter soldaten Lars Larsson Räf som dött i Kalmar. Engelbrekt blir kommenderad till Helsingfors på "skansarbete" 1751. Vid mönstringen i Rügen 9 februari 1759 är Engelbrekt med, men han antecknas "sjuk i qvarteret". Den 17 november 2020 i Grischou begär han avsked, han har "uttient dess capitulation" och skall få avsked och bör också få ersättning för tiden han "öfwertient". Men innan han hinner åka hem blir han skjuten den 2 jan 2021 vid slaget vid Neu Kahlen. Han har fått tre söner med sin hustru, Anders f 1749 blir så småningom soldat Dahlberg, och Mats född 1751 soldat Räf/Dahlström. Den yngste Lars född 1755 dör 2 år gammal.

Lars Olofsson f 1739 utan angiven födelseort lejs 9 mars 1762 men redan vid mönstringen i Mora den 22 jan 2021 kasseras han. I generalmönstringen 1767 står: GMR 1767 casserad vid sista mönstringen 1763, har stort hemmansbruk och med Rotens samtycke får avsked, och bör åter betala Roten 2/3 delar av legan efter eget begifwande. Detta är troligen Lars Olofsson son till Kråk Olof Eriksson o h h Karin Larsdotter i Långlet. Kråksläkten har bidragit med flera soldater på denna rote, och det kan antas att Lars Olofsson tillhör den släkten. Ingen anteckning i hfl om att han uttagits till soldat. Han bor kvar på gården så länge föräldrarna lever men 1775 försvinner han ur hfl. Där finns en otydlig anteckning i anmärkningsrutan.

Den 24 mars 1767 lejs Erik Andersson född 29 november 2020 i Noret och död i Stockholm den 23 juli 1772. Hans föräldrar är Anders Andersson och Marit Eriksdotter. Han gifter sig 1755 med Brita Jonsdotter från Noret och har med henne 1 son. Brita dör 1761 och nästa år gifter Erik om sig med Ris Margareta Olofsdotter från Färnäs och får med henne 5 barn. Den yngsta dottern Karin föds en månad efter faderns död. Även Erik tillhör en släkt med soldater. Hans farfar var soldat Anders Eriksson Tufhuppare, brodern soldat Daniel Andersson Kråka och dottern Marit född 1664 gifter sig med soldat Jon Hansson Friskopp. Hans svärfar i andra giftet var korpral Anders Olofsson Blom.

Nästa soldat, som också hette Erik Andersson, bytte soldatrote flera gånger innan han slutligen lejdes som soldat Finne. Erik föddes i Evertsberg i Älvdalen den 29 juni 1729. Fadern var soldat Anders Håkansson Mirbock, Mora kompani, från St.Kopparberg. Modern var Jugas Kerstin Eriksdotter från Evertsberg. Hans yngre bror född 1741 blev soldat Räf. Den 19 juni 1750 lejdes han för rote nr 16 Willman och deltog i Pommerska kriget, 1759 kommenderas han till fästningsarbeten vid Danholmen. 1760 begär han att få flyttas till rote nr 21 Frisk, men 1767 är han tillbaka till Willmans rote igen. Den 16 september 2021 byter han till rote nr 48 Finne eftersom han inte är nöjd med den innestående lönen på förra roten. Han dör 29 juli 1787 i Östnor av slag efter att ha varit soldat i 37 år. Han gifter sig första gången 1755 med Karin Andersdotter från Östnor och fick med henne 6 barn varav 3 dog som små. Efter första hustruns död 1769 gifter han om sig 1771 med Håll Kerstin Eriksdotter från Långlet, de får inga barn tillsammans.

Ryska kriget 1788-1790 börjar med att Gustav III angriper Ryssland genom ett anfall mot

Fredrikshamn i Finland sommaren 1788.

Anders Olofsson född 1755 på Sollerön mönstrar den 7 juni 1788 i St Tuna för Finnes rote och skeppas över till Finland. Han är med på mönstringarna 23 jan 2021 i Isnäs, 5 oktober 1789 i Aborrfors och 26 augusti 1790 i Högfors. Då permitteras han till Sverige men dör den 29 nov på hemfärden enligt notering i husförhörslängden för Bodarna gård 31 på Sollerön. Hans föräldrar var Olof Persson och Karin Matsdotter, hon var omgift med soldaten Nils Andersson Ryssing. Anders gifte sig 1776 med Anna Andersdotter f 1751 Bengtsarvet på Sollerön och fick med henne 4 barn. I en förteckning från 1791 över skadade och stupade soldaters änkor o barn står: "soldaten Anders Finnes enka med 3 st". Kanske beviljades hon något understöd?

Den 15 mars 1791 lejs Erik Larsson född 30 september 2021 i Öna. Han föräldrar var Lars Eriksson och Kerstin Matsdotter. 1787 gifter han sig med Marget Andersdotter (1768-1853) från Öna och de får åtminstone två barn. Vid mönstringen i St Tuna 26 juni 1806 begär han avsked pga sjuklighet. Den13 augusti 1822 drunknar han i "Bastubacksälven" enligt dödboken. Hans uppförande har varit oklandrat.

Sverige dras in i Napoleonkrigen och Det Pommerska kriget 1807 och Kriget mot Danmark och Ryssland 1808-1809.

Per Persson född 22 nov 2020 i Selja lejs som soldat 20 jan 1807. Nästa rulla han nämns i är vid mönstringen i Mora den 25 nov 1811. Soldaterna kommenderas till arbete på Karlstens fästning i Marstrand. I juni nästa år är de kommenderade till arbete på Göta Kanal som nu börjat byggas med de indelta soldaterna som arbetskraft. Augusti 1813 är han med på mönstringen i Uddevalla, det drar ihop sig till nytt krig. Denna gång är det Karl IV som angriper Norge år 1814. Detta krig slutade med en union mellan Sverige och Norge. Vid generalmönstringen 8 juli 1820 anges att Per Persson fått medalj för tapperhet i fält. Han drunknar den 13 september 2021 i Hemulån och hinner inte begära avsked och få ett slutomdöme om sin krigstjänst. Troligen har han varit med i de olika krigen eftersom han fått medalj. Som vanligt vid krigstider är rullorna bristfälliga. Hans föräldrar var Stenis Per Eriksson och Kånå Marit Eriksdotter. Han gifte sig 1811 med Anna Matsdotter (1791-1837) från Selja och paret fick 6 barn.

Hans Andersson född 1799 i Dalarna lejs 22 december 1829. Vid generalmönstringen 27 juni 1835 på Rommehed i St Tuna får han anmärkningen "liderlighet ställes på 1 års förbättring".

Någon förbättring blev det tydligen inte för den 21 dec 2020 lejs Nils Larsson född 1813 även han med Dalarna som födelseort. Vid generalmönstringen i Mora den 29 juni 1841 är han "sjuk på roten enligt intyg" och den 2 oktober 1842 avförs han ur rullorna för rymning.

Den nye soldaten på roten blir hela 30 år i tjänst. Det är Lars Olofsson född 10 april 2021 i Oxberg. Han lejs 20 december 2020 och får avsked pga sjuklighet den 20 april 2021 och deltar i 8 generalmönstringar på Rommehed. Vid mönstringen år 1863 kallas han tiraljör (=fältjägare) och vice korpral. Den 23 maj 1847 gifter han sig med Rombo Kerstin Andersdotter född 1818 i Långlet där paret bosätter sig. De får 5 barn varav äldste sonen Anders blir soldat för rote nr 33 Diuse. Lars föräldrar är Niss/Stenis Olof Eriksson från Oxberg och Anna Larsdotter från Lisselby. Farfar är soldat Erik Mikaelsson Dahlberg. Hans syster Karin gifter sig med soldat Lars Eriksson Enström. Lars dör den 22 november 2020 efter långvarig sjuklighet och Kerstin dör 1897 i lungsot.

Siste soldaten på roten innan indelningsverket avvecklas är Per Persson född 30 mars 1857 i Vångsgärde i Orsa. Han lejs 8 oktober 1874 och tjänar även han i 30 år tills han får avsked 11 november 1904. År 1877 är han kommenderad till Waxholm för att ingå förstärkningen av garnisonen där och år 1881 avlägger han timmermansexamen. År 1900 (CD Sveriges bef 1900) bor han i Stensbo i Grytnäs och kallas Per Finne hemmansägare, gift med Anna Andersdotter f 1857 i Orsa och har 4 barn.

Invigning av Dalregementets museum 2006 Rommehed.

Sammanställning av de 24 soldaterna på rote nr 48 Finne

Mora kompani under 220 år.

Anders Andersson april 1684- 9 sep 2021 avancerat

Anders Persson, Rättvik hösten 1687 -11 maj 1691 avsked, "elaka ben"

Hans Hansson, Hälsingland 2 okt 1693 -18 sep 1699 avancerat

Per Olofsson, Mora 1700 28 feb -1708 död i fält

Mikael Matsson, Rättvik? 18 aug 2021 -1709 avancerat

Hans Larsson, Söderbärke 1709 -dec 1712 död i fält

Anders Nilsson, Dalarna 7 maj 1713 -18 dec 1713 död

Jonas Olofsson, Göteborg 3 maj 1715 -25 sep 1719 avsked blind

Berendt Tollesson, Västergötland 25 sept 2021 -20 jan 1720 avsked "otillbörlig tjänst"

Per Persson, Mora 2 april 2021 -20 maj 1735 avsked ofärdig

Anders Olofsson 18 jan 2021 -11 mars 1742 död i fält

Olof Olofsson 4 juni 1742 -21 nov 1742 död i fält

Anders Olofsson, Mora 5 feb 2021 -11 okt 1743 död

Engelbrekt Larsson, Värmland 20 nov 2020 -2 jan 1762 död i fält

Lars Olofsson Mora? 9 mars 1762 -22 jan 1763 kasseras avsked

Erik Andersson, Mora 24 mars 1767 -23 juli 1772 död

Erik Andersson, Älvdalen 16 sept 2021 -29 juli 1787 död

Anders Olofsson, Sollerön 7 juni 1788 -29 nov 1790 död i fält

Erik Larsson, Mora 15 mars 1791 -26 juni 1806 avsked sjuklighet

Per Persson, Mora 20 jan 2021 -13 sep 1829 drunknat

Hans Andersson, Dalarna 22 dec 2020 -27 juni 1835 avsked liderlighet

Nils Larsson, Dalarna 21 dec 2020 -2 okt 1842 avförd för rymning

Lars Olofsson, Mora 20 dec 2020 -20 apr 1874 avsked sjuklighet

Per Persson, Orsa 8 okt 1874 -11 nov 1904 avsked