Nu är första etappen avklarad för ett register över soldaterna som tjänstgjort under Mora Kompani under åren 1691 tom 1884.

Det är spännande och fascinerande att ta del av alla olika soldatöden och fundera på hur livet påverkades för de som var kvar hemma.

-Hur soldaterna fick kämpa och gå de långa marscherna, många gånger med dåliga kläder och skor.

- Alla dessa, som dog i olika strider eller av sjukdomar i lägren, lämnandes kanske änka och barn efter sig.

-Den "invandring" till Mora som skedde under 1700-talet av alla utsocknes soldater som lejdes av en Mora-rote, gifte sig och satte barn till världen.

- De soldater som kom hem igen efter striderna, kanske hade varit fångar, vad allt hade inte de att berätta…

Här är några axplock.av intressanta och gripande öden som träder fram ur soldatrullor och kyrkböcker och ibland även ur domböcker.

Jonas Olofsson Tuthwig/Asp

Född 1783 på Sollerön Rothagen ,gift till Häradsarvet 1812 med Anna Olofsdotter och död där 1864 80 år gammal. 7 barn varav 2 dog som små.

Han antas som soldat 1803 för Tuthwigs rote men begär omkring 1820 som många andra soldater att få byta namn till en "modernare", i hans fall till Asp.

När han 1835 begär avsked står det i rullorna:

"bevistat krigen i Pommern 1807

Norge 1808 och 14,

gjort garnisonstjänst i Marstrand 1811,

deltagit i arbetskommenderingarna i Göta Kanal åren 1812,13,16,17,21

samt vid Gagnef Grådö 1825 , tjänt med beröm.

Till följd av skada i ena axeln åkommen på Dänholmen 1807 enl läkare.......mindre förmögen till arbete begär och erhåller avsked med anmälan till underhåll ."

Mats Persson Orre

Född 1692 i Värmlands Finnmark. Kom till Mora och antogs 1714 som soldat Orre i Vika för Mora Kompani. Gifte sig 1716 med Karin Jonsdotter från Vika. Kommenderades till Norge 1718 med Karl XII, dock ansågs han för liten och sattes till trossdräng. Under hemmarschen från Norge i mars 1719 frös han ihjäl.

Hans hustru födde tvillingar den 11 och 14 mars 1718 men båda dog.

Mats Persson Mört

Född 1695 i Vika. Föräldrar var Häro Per Persson och Ingeborg Matsdotter.

År 1719 gifter han sig med Bogg Karin Matsdotter från Vika och får 2 barn som dör som små.

Han lejs som soldat 1715 och får avsked 1720 då han blivit så illa biten av en häst att hans vänstra arm blivit "lam".

Den 27 februari 1716 hålls extra ordinarie rannsakning vid tinget i Mora angående Mats Persson Mört .Han har annandag jul om morgonen begivit sig till kyrkan och i Utmeland har han varit in i olika gårdar och träffat andra soldater och blivit bjuden några supar. När han väl kommit till kyrkan har " han fuller något drucken blivit" och somnat på läktaren samt "under sömnen ovitterligen låtit sitt vatten avgånga som genom läktare golvet nederrunnit på Kyrkogången". När han blir tillsagd av en annan soldat Erik Eriksson Hök svarar Mört att han skall pissa på honom.

Domen blir böter eller gatlopp.

Mats Persson Mört dör genom drunkning 28 år gammal.

Hans hustru gifter om sig med nästa soldat på roten

Mats Henriksson Mört

Född 1699 i Stockholm och bosatt i Isunda.

Denne lejs 1721 och får avsked 1735 för att han har ryggvärk. De får 6 barn tillsammans. Vid tinget i Mora 1740 stäms Karin Matsdotter för en skuld till Roten Nils Nilsson i Vika. Karin klagar över att hennes man lämnat " henne i gäld och skuld utan och farit bort ifrån henne så att hon icke vet var han sig uppehåller".

Karin dör 70 år gammal av bröstsjuka och ålderdomskrämpor.

Daniel Johansson Mört

Förmenas vara född 1704 i Norge men säger sig vara född i Grythyttans socken.

I dödboken sägs han vara född i Värmland.Han lejs 1743 och får avsked 1754. Arbetar som dagkarl på Siljansfors bruk. Dör i Vika 1780.

Daniel är gift men man vet inte var hustrun befinner sig, Daniel säger att hon är i Dalby sn i Värmland.

Vid tinget i Mora 30 nov 2020 anklagas han för " köttslig beblandelse" med änkan Anna Eriksdotter i Vika uti änkans egen gård. Hon föder 14 sept 2021 en dotter Karin.

Daniel döms till böter eller 27 par spö och Anna till 10 par spö av 3 slag paret. Mört skall betala för barnets uppehälle och han förbjuds att ha sitt tillhåll hos änkan och hon bör också vägra honom att komma till gården.

1755 får han barn till med Maria Persdotter på Siljansfors.

Han uppges i dödboken ha haft 6 söner varav 3 är döda.

( Med sig till Mora har han sonen Daniel Danielsson född 1740 i Norge. Denne tar 1758 tjänst som soldat Gröning . Efter några år som uppsättare på Siljansfors bruk tar han ny soldattjänst 1774 som soldat Dart i Vika och avancerar till korpral Ståthållare.När han tar avsked 1794 har han medalj för tapperhet i fält.)

Henrik Henriksson Urwäder senare korpral Ryttare

Föddes 1695 i Södermanland, gift med Karin Matsdotter och boende i Vinäs,

GMR 1718 anges som dödskjuten 23 juni 1716 (Fredrikshald i Norge)

GMR 1718 åter på roten, hemkommen från fångenskapen !

GMR 1744 avancerat till korpral,

GMR 1757 avsked , blesserad wid Fredrikshall 1716, äfwen wid Willmanstrandska action, har 3 blessyrer, anmäles till dubbelt underhåld, så som länge och wäl tjänt.

Dödbok 1769 nr 14: Haft tjänst 1714 vid Uhrwäders rot, 2 år för Dambars rote sedan Uhrwäder igen och sedan korpral vid roten Ryttare.2 barn 1 son och 1 dotter. Död av bröstvärk och håll och sting 74 år .

Ur Henrik Ryttares dödbok : "Hans tjenstetid har tillagt honom mycket ondt och swårt lidande.......... han som hederlig soldat, har han blifwit wid dhe swåra tillfällen, hwarigenom han på sin kropp har undfått af fienden 3ne swåra blessyrer, förutom det att han utstått en swår fångenskap i Danmark.

1716 wart han af högst salig Konung Carl XII tillika med Kongl Dalregementet commenderad om midsommarafton att med hans Kongl Mait om midsommardagen gå in uti Fredrikshall, hwarest han efter en ständig eld hela dagen igenom , blef icke allenast illa blesserad, utan och emot aftonen fången af de danska. Utur denna fångenskapen friade han sig 2 åhr therefter genom flyckten, och kom han tillbaka samt återtog sitt förra rum wid Kongl regementet och krigstjensten. Derpå blef han straxt 1718 andra gången commenderader till Norje och Fredrikshall,ther han med regementet war, intill dess att högstsal Hans Kongl Majts sielf blef olyckligt skuten, då han åhret derpå 1719 åter hemkom till Swerige. Sedermera har han åhren 1720,1721 och 1724 här hemma i landet warit commenderad , wid den tidens åtskilliga tillfällen , och på alla ställen wisat sig i sin tjenst som en hederlig soldat.

Åhr 1739 gack han med commenderingen till Finland hwarest han bewistade Willmanstrandska action, och derwid med med alla derstädes närwarande, förtjente til beröm ett hederns namn. Wid återkomsten derifrån 1743 blef han åter commenderad och fölgde regementet till Calmar , och har efter återkomsten derifrån sedermera giort tjensten hemma i landet intill åhr 1757, då Pommerska Fältslaget inföll, wid whilket tillfälle hans undfågne blessyrer och tilltagande ålder icke tillstadde honom annat, än att i underdånighet anhålla om afsked, hwilket äfwen med heder honom af dåvarande Landzhöfdingen, i action,samt regementscheften samma åhr d 28 juni tilldeltes........... dess död, hwilken och efter 8 dagars siukdom af bröstwärk med håll och styng inföll natten emellan d 15 och 16 hujus sedan han lefwat 74 år.

Lars Jönsson Willman

Föddes 1680 i Bonäs av föräldrarna Frost Jon Matsson och Karin Larsdotter.

När han kommit hem från den ryska fångenskapen gifte han sig med Elin Matsdotter även hon ifrån Bonäs, de fick inga barn.

Hans öden som soldat syns dels i generalmönsterrullorna och dels i dödboken.

GMR 1728 Karlen gammal och bräcklig, tjänt sedan krigets begynnelse ; warit fången i Ryssland ; har inga Päningmedel; får avsked med underhåll av Krigsmanshuset.

Dödbok 1748 nr 6 år 1700 blev antagen till trossdräng och följde med Kungl Svenska armén till Polen och Saxen. Blev antagen till soldat för Swans Rote , blev sedan Willmans roten, blev 1709 vid Poltava fången i Ryssland i 13 år . Kom sedan hem och blev antagen för Willmans rote igen till 27 sept 2021 han fick avsked. 0 barn , sjuklig har han varit i flera år av undfångna blessurer i krigstiden, vartill kom ålderdomsbräckligheten... sängliggande och besvärad av frätande fluss i mun... död förliden söndag 68 år.

Per Olofsson Brask

Född 1782 i Färnäs . Fadern var soldaten Olof Person Höök och modern Kerstin Jönsdotter.

År 1802 20 år gammal och 175 cm lång antas han som soldat för Dambares rote. 1807 kommenderas han till Pommern, där Sverige till en del deltar i krigen mot Napoleon. Han blev fransk krigsfånge och var borta i flera år.

Innan han gick ut i kriget hade han år 1806 gift sig med Elin Olofsdotter i Färnäs och fick med henne en son Olof född i nov 1806. När han kom hem från fångenskapen var emellertid båda döda.

År 1815 antogs han på nytt som soldat, nu för Brasks rote. Han fick medalj för tapperhet i fält och begärde avsked 1838 och fick ett underhåll från armén.

Han gifte sig 1816 för andra gången med Kerstin Andersdotter från Färnäs och fick med henne dottern Kerstin 1816 och ett tvillingpar Anna och Anders 1822 som båda dog som små.

Själv dog han 74 år gammal den 22 juli 1857.

Bilder från "Karoliner" av Alf Åberg/Göte Göransson

och "Dalregementets sockenkompanier